Seniorskap föddes, som många idéer och organisationer, ur en personlig erfarenhet.
Jag heter Camilla Ekman och är grundare och verksamhetsansvarig för den ideella föreningen Seniorskap. Initiativet tog sin början i min relation till min mormor Ingrid.
Ingrid var vid god hälsa långt upp i åren, men upplevde en ofrivillig ensamhet som med tiden påverkade hennes livsglädje. Som anhörig blev jag en av hennes viktigaste sociala kontakter och såg hur mycket mina besök betydde. Samtidigt levde jag mitt eget liv med arbete och familj och bar ofta på en känsla av otillräcklighet.
Jag önskade att det hade funnits ett enklare sätt för henne att få en nära och återkommande kontakt i vardagen – någon som hörde av sig, kom förbi och hade tid att samtala. Inte som omsorgspersonal, utan som medmänniska. En relation på lika villkor, byggd på frivillighet, ömsesidighet och omtanke.
Forskning visar hur betydelsefulla nära sociala relationer är för människors hälsa, trygghet och välbefinnande. Det handlar inte bara om att träffa andra människor, utan om att ha någon man känner tillit till, kan prata med och som faktiskt känner en.
Utifrån mina egna erfarenheter, och inspirerad av mitt tidigare arbete som god man, började jag därför utforska en idé som jag till en början kallade ”social god man”: tänk om samma långsiktighet och individuella utgångspunkt kunde användas för att möta äldres sociala behov?
Idén diskuterades och utvecklades tillsammans med äldre, anhöriga, sakkunniga, omsorgspersonal och personer med lång erfarenhet av arbete med äldre. En tydlig bild växte fram. Gruppaktiviteter och mötesplatser fyller en viktig funktion, men de passar inte alla och kan inte ersätta en nära personlig relation. För många saknas just den regelbundna och långsiktiga kontakten med en annan människa.
Det blev starten på Seniorskap.
I dag arbetar jag som verksamhetsansvarig för Seniorskap, där vi matchar äldre och volontärer utifrån intressen, önskemål och närhet för att skapa långsiktiga relationer i vardagen.
Parallellt föreläser jag om ofrivillig ensamhet och social isolering – om konsekvenserna för individen, för vård och omsorg och för samhället i stort, men framför allt om vad vi faktiskt kan göra åt det.
Jag vill bidra till ett bredare perspektiv på det förebyggande arbetet för äldre, där social hälsa får en lika självklar plats som fysisk hälsa och där kommuner, civilsamhälle och andra aktörer tillsammans kan skapa strukturer som gör det möjligt för fler att behålla meningsfulla relationer genom hela livet.
I en tid där vi talar allt mer om artificiell intelligens får vi inte glömma vår kanske viktigaste förmåga: den mänskliga intelligensen – vår förmåga att se, förstå och finnas där för varandra.